GETTYSBURGS
HISTORISKA MUSEUM

Här har vi saker från andra världskriget,
även Hitler-memorabilier.

Hitlers teservis.

Många amerikanska soldater
tog ovanliga saker.

Föremål som har tillhört Eva Braun,
Hitlers skjorta.

Kan du visa tyget?

Här har vi tygstycket med blodfläcken.

I hörnet finns Hitlers blod.

Soldaten skar loss en bit av sofftyget
och reste hem.

Han anade inte att man 80 år senare
skulle försöka utvinna dna ur det.

Vår fana har hissats som en symbol
för det tyska folket och för Tyska riket!

Adolf Hitler är ansvarig för några
av mänsklighetens värsta brott.

Få historiska personer
har studerats så ingående.

Trots det förblir han gåtfull.

Han var förtegen om sitt förflutna–

–så det finns fortfarande
många frågetecken.

Hans förflutna är höljt i dunkel.

Hitler verkar ha skämts för sin familj.

Det har länge ryktats att Hitler
hade judiskt påbrå på farfaderns sida.

Hans psykiska läggning är omstridd.

Många har velat ställa diagnos på Hitler,
som ju är en gåtfull historisk person.

Vissa förnekar att han var sjuk,
men mycket tyder på att han var det.

Hans sexliv förblir en gåta.

Han verkar inte ha haft samma sexlust
som andra män i hans ålder.

Hans fysiska hälsa
är föremål för många rykten.

Hitler var obekväm med sin kropp
och ville inte klä av sig inför andra.

Frågorna är många. Kan vetenskapen
besvara dem 80 år efter Hitlers död?

Ett bra prov.

Kan ett blodigt tygstycke visa
vad Hitlers dna döljer?

Vi har hittat något mycket intressant.

Resultaten gjorde mig rent mållös.

Får vi till sist veta sanningen
om historiens mest ökända tyrann?

Propagandafilmen Viljans triumf
från 1935.

Det här är den bild Adolf Hitler
vill sprida av sig själv.

Det var en dokumentärfilm
som Hitler hade beställt.

Hitler framställs som en messiasfigur–

–den utvalde som har nedstigit
till jorden för att frälsa Tyskland.

Människor längtar ofta efter en frälsare,
och Hitler framstod som en messias.

Han hade svaren.

Adolf Hitler – Sieg heil! Sieg heil!

Den som här ser sig
som bärare av det yppersta blodet–

–upphöjer sig till nationens ledare–

–fast besluten att välkomna ledarrollen,
och aldrig backa från den.

Hitler lovar att skapa
ett nationalsocialistiskt rike–

–som ska vara i tusen år–

–och han leder Tyskland
genom landets mörkaste tid.

Men i april 1945
är tusenårsriket en rykande ruinhög.

Den nazistiska regimen kollapsar–

–och Führern själv
är ett fysiskt och psykiskt vrak.

Hitler måste snart fatta ett beslut
om sitt eget slutgiltiga öde.

Innan Röda armén intar Berlin...

...tänker han dö för egen hand.

Tredje riket ska snart falla. Hitlers
personliga betjänt Heinz Linge–

–är med diktatorn
under hans sista timmar.

–Herr Linge, är Hitler verkligen död?
–Ja.

Jag var den siste
som tog farväl av honom–

–och den förste som efter självmordet
gick in i hans rum i bunkern.

Hur begick han självmord?

Han sköt sig, och Eva Braun tog gift.

Hitler vill att hans innersta
hemligheter ska dö med honom.

Fem dagar tidigare
hade han gett mig order–

–att skaffa fram bensin
för att bränna kropparna.

Vi brände dem i trädgården.

Hitler gjorde klart
att hans kropp skulle förintas.

Det skulle inte finnas något kvar–

–som kunde motsäga den artificiella bild
som man hade skapat av honom.

Hitlers kropp bränns,
men han lämnar kvar något–

–som just då verkar oviktigt:
sitt blod.

Ett internationellt forskarlag–

–vill testa om blodspår
på ett tygstycke innehåller dna.

Om blodet är Hitlers
vill man göra något unikt:

Sekvensera hans genom.

Jag är genetiker,
specialist på historiskt dna.

Jag är nog mest känd för att ha
identifierat kung Rikard III:s kvarlevor–

–som hittades under en parkeringsplats
i Leicester 2012.

Jag är historiker och expert på
Nazityskland, vid Potsdams universitet.

Vi har många skriftliga källor om Hitler,
men vi har inte hans dna.

Det här kommer att förändra
hur vi ser på Hitler och öka vår kunskap.

Resultaten kommer att diskuteras länge.

Det kommer att bli en intressant
och potentiellt svår undersökning.

Mina kollegor i Tyskland sa blankt nej.
Alla på kontinenten vägrade faktiskt.

Det säger något om skuggan
som Hitler alltjämt kastar över Europa.

Vi måste gå mycket varsamt fram.

Jag gruvade mig verkligen för det här,
på grund av huvudpersonen.

Men projektet är oerhört intressant,
just på grund av honom.

Hans psykiska hälsa
har rönt stort intresse.

Arv är en faktor vid neuropsykiatriska/
utvecklingsneurologiska tillstånd.

Samtidigt vet vi
att miljöfaktorer och uppväxt påverkar.

Inget vi hittar kommer att kunna ursäkta
något som Hitler gjorde.

Människor med psykiatriska tillstånd
gör inte det Hitler gjorde.

Jag oroar mig för
att om vi inte studerar det här–

–kommer han och dna att tabubeläggas,
och det anser jag vore fel.

Vi måste avmystifiera vad som kan
och inte kan utläsas av en persons dna.

Efter andra världskriget gör
genetikforskningen stora framsteg.

Dna-molekylens grundstruktur,
dubbelspiralen, upptäcks 1953.

Efter hand tillämpas forsknings-
resultaten på allt fler områden–

–inte minst inom
den forensiska vetenskapen.

I början av 2000-talet
kommer så ett avgörande genombrott.

I dag uppmärksammar vi
kartläggningen av människans genom.

Med vår nya kunskap följer ett ansvar
att använda den klokt.

Människans genom, arvsmassan,
kan förklara mycket–

–som rör vårt utseende, våra
personlighetsdrag, vårt ursprung–

–och varför vi får vissa sjukdomar.

Eftersom dna bevaras länge–

–kan genetikerna nu få fram helt ny
kunskap om historiska personer.

När man gör genetiska analyser–

–är proveniensen, att man vet varifrån
provet kommer, helt avgörande.

Men kan man veta att det blodiga
tyget kommer från Hitlers soffa?

Ett barnbarn till soldaten som
skar loss tygstycket lever i Italien.

Erik, tyget som vi försöker utvinna
dna ur togs om hand av din farfar.

Farfar var press- och informationsofficer
under general Eisenhower.

Han fick tillträde till platser
som få andra fick besöka.

När de allierade sammanstrålade
i Berlin var han med.

Han var en av de första amerikanerna
som gick ned i Hitlers bunker.

Jag vet inte hur lång tid som hade gått
efter Hitlers självmord.

Liken var borta,
men det fanns blod på soffan.

Farfar skar loss en bit blodigt sofftyg,
som blev en viktig souvenir.

För honom var det själva symbolen
för Hitlers död och krigsslutet.

80 år senare sitter vi och pratar
om att kanske utvinna dna ur tyget.

Snyggt jobbat, farfar.

Tygstycket verkar komma
från Hitlers bunker.

Men kommer blodet från Hitler?

För att ta reda på det
ska en rättsgenetiker ta ett prov.

Vi åtar oss gärna svåra uppdrag
och tar vid när andra har kört fast.

Här har vi tyget, och där ser man blodet.

Missfärgningen syns tydligt.

Jag har tagit många prover,
men den här gången var jag lite nervös.

Klassisk rödbrun missfärgning.
Det blir ett bra prov.

Att hantera historiskt viktiga material
är en destruktiv process.

Man vill ha ett prov som är stort nog
att ge information–

–men ju större prov man tar, desto mer
av ursprungsmaterialet förstör man.

Bara en liten bit...

–Är det här okej?
–Ja då.

Med ett så här viktigt material
är det nervöst att se på.

Vad vi behöver beror på provtyp,
och på hur utspätt och gammalt dna:t är.

Det måste sluta tätt.
Inget får komma in eller ut.

Det var helt klart blod. Frågan är
hur mycket åldern har påverkat.

Det är ett mycket litet prov.

Allt kan se bra ut, men innan man
har kommit till labbet vet man inte.

Är blodet Hitlers? Och i så fall–

–kan dna som har brutits ned i 80 år
verkligen avslöja något?

Ett blodigt tygstycke
som skars loss från en soffa 1945–

–ska analyseras för att avgöra
om blodet kommer från Adolf Hitler.

Vi måste ta reda på om det finns
tillräckligt mycket dna för en analys.

Om inte, går projektet i stöpet.

Men flera laboratorier i Europa
säger nej till att analysera provet.

De vill inte
bli associerade med Hitler.

Men ett privat forensiskt
laboratorium i USA ställer upp.

Vi har haft prover som är äldre än 80 år
och som har gett bra data.

Men vi har också fem, sex år gamla
prover där materialet är så nedbrutet–

–att det är svårt
att få fram användbar information.

Vi börjar med att tillföra ämnen
som frigör dna från cellkärnans inre.

Målet är dna löst i vatten, inget annat.

Provet ser ut att innehålla lite blod.
Det är mer rött än själva tyget.

Magkänslan säger mig
att det inte bara är en bit tyg.

In i maskinen.

Analysen kommer att visa
hur mycket dna provet innehåller.

Först gäller det att extrahera dna.

Sedan måste man avgöra om blodet
kommer från en människa och en man.

Det är ett av de nervösaste skedena
i hela analysen.

Nu har vi resultaten.

Det finns mänskligt dna från en man.

Det är nedbrutet, vilket man kan
förvänta sig hos 80 år gammalt dna.

Det är positivt, för det tyder på att det
troligen är det dna man förväntar sig–

–och inte en senare kontaminering.

Resultaten är lovande.

Det är blod, det kommer från en man
och innehåller relativt gammalt dna.

Men hur kan man veta
om det är Hitlers blod?

För att få veta om det är Hitlers dna
tittar vi på Y-kromosomen.

Människor har 23 kromosompar.

Ena halvan i varje par är från mamma,
den andra från pappa.

Kromosompar 1–22 är identiska för män
och kvinnor, så kallade autosomer.

Kromosompar 23
är våra könskromosomer.

Kvinnor har två
av den ganska stora X-kromosomen.

Män har en X-kromosom,
men även den lilla Y-kromosomen.

Den är mycket viktig för vårt projekt.

Män ärver sin Y-kromosom
på manssidan.

Om vi hittar en manlig släkting till Hitler,
och får undersöka hans Y-kromosom–

–kan vi kontrollera
om den matchar dna:t från provet.

Den belgiske journalisten Jean-Paul
Mulders har ägnat många år–

–åt att försöka hitta
Hitlers släktingar.

För femton år sedan
läste jag om en man–

–som på 70-talet påstod
att han var Hitlers son.

Jag är Hitlers son, så är det bara.
Jag kan bevisa det rent juridiskt.

Jag tänkte
att det måste vara rena tramset.

Människor kan ljuga, men inte dna.
Jag ville ta reda på sanningen.

Jean-Paul lyckas komma över frimärken
som mannen har slickat på–

–och får på det sättet ett dna-prov.

Lorets dna var en sak. Att få dna
från Hitlers släktingar var svårare.

I samarbete med en släktforskare–

–börjar Jean-Paul leta efter
manliga släktingar till Hitler.

De är svåra att kontakta.
Om man ringer, svarar de inte.

Jag sökte upp släktingar till Hitler
i Österrike–

–och bad dem om dna-prov.

Några reagerade aggressivt
och ville inte bli inblandade.

Det kändes hopplöst, och jag trodde
att vi skulle få vända hem tomhänta.

Men så träffade vi en släkting
som var mycket vänlig.

"Jaha, behöver ni bara lite saliv?"

Han skrapade sig på insidan av kinden
och önskade oss en fin dag.

Det var en fin dag, för nu hade jag dna
från en släkting till Hitler.

Resultaten var otvetydiga.

Hans dna matchade inte med dna:t
från Jean-Marie Lorets frimärken.

Jean-Marie Loret var
definitivt inte Adolf Hitlers son.

Med hjälp av dna-provet
kan man med säkerhet avgöra–

–om blodet från soffan är Hitlers.

Jag ska visa en jämförelse
mellan Y-kromosomerna.

Den manliga släktingen
som gav Mulders provet.

Nu lägger vi till dna:t
som fanns i sofftyget.

Ser du? En exakt matchning
mellan Hitlers manliga släktning–

–och dna:t från det blodiga tyget.

De är identiska. Betyder det
att blodet kommer från Hitler?

Det här ögonblicket är avgörande
i alla undersökningar.

Vet du vad, Alex?
Jag tror att vi har Adolf Hitlers dna.

Man kan säga:
"Ja, det är han. Vi har honom."

Jag är väldigt nöjd.
Vi kan gå vidare med det här.

För första gången har forskarna
lyckats identifiera Hitlers dna.

Men finns det så mycket dna kvar att
det kan avslöja något meningsfullt–

–om en av historiens
mest analyserade personer?

När vi lever
är våra dna-strängar långa och fina–

–och det är mycket enkelt
sekvensera modernt dna.

Efter döden börjar vårt dna brytas ned
i allt mindre bitar–

–tills det inte finns något kvar
att sekvensera.

Kan dna ge svar
där historikerna har gått bet?

Och kommer analysen av Hitlers dna
att avslöja–

–vad han till varje pris ville dölja?

Sekvenseringen av Hitlers dna
har resulterat i detta:

En rekonstruktion av genomet hos en
av historiens mest gåtfulla tyranner.

Här har vi det: Adolf Hitlers genom.

Rekonstruktionen är en stor bedrift.
Hur komplett är den?

Det finns luckor, men vi har en bra bild
av genomet. Vi är mycket nöjda.

Vi kan få information om hans hälsa.

Man ser inte ondska i dna.

Men dna kan visa om man bär på anlag
för olika fysiska och psykiska tillstånd.

Vi vill veta mer om Hitlers härkomst–

–och vi letar efter mutationer –
insertioner och deletioner.

Det ger helt nya infallsvinklar
på en person–

–som är ansvarig för de värsta brott
som har begåtts i modern tid.

Det är ironiskt att Hitler, vars kropp
förstördes, inte kunde dölja sitt dna–

–och att vi nu, på 2000-talet,
kan försöka avslöja–

–en del av det Hitler ville hålla hemligt.

Men tillför den
nya genetiska informationen något–

–som historikerna inte redan vet?

Kan den till exempel kasta ljus över
Hitlers barndom, som är dåligt känd?

Hitler föddes i Braunau am Inn,
nära den tysk-österrikiska gränsen.

Han skrev i sitt politiska manifest
Mein Kampf att det var ödesbestämt.

Hans öde var att förena de båda
länderna, Österrike och Tyskland.

Han inledde Mein Kampf med
en tillrättalagd bild av sin barndom.

I själva verket upplevde han i unga år
många svåra prövningar.

Flera närstående dog när han var ung.

När han var tretton dog fadern,
och när han var arton dog hans mor.

Hitlers mamma Klara måste begrava
fyra av sina barn–

–som i mycket ung ålder avled i difteri.

Adolf och hans lillasyster Paula
var de enda som nådde vuxen ålder.

Lägg till det att fadern, Alois Hitler,
var våldsam och alkoholiserad.

Han slog Adolf.

Alois utnyttjade varje tillfälle
att med våld hävda sin auktoritet–

–över den unge Adolf.

Det är inte så att alla som har upplevt
misshandel eller vanvård i unga år–

–kommer att begå fruktansvärda brott.

Men negativa upplevelser i tidig ålder
har stor betydelse.

Hat växer ofta ur känslor av ilska
efter att ha blivit illa behandlad–

–och ur en alienation inför samhället–

–kanske på grund av
negativa tidiga upplevelser.

I Döllersheim i Österrike levde flera
generationer av Hitlers förfäder.

I dag återstår bara ruiner av byn.

Vi är i det som återstår av Döllersheim,
i dag ett militärt övningsfält.

Men fram till 1938 fanns här
ett blomstrande samhälle.

Bernhard Lehrs familj
bodde en gång i Döllersheim.

I juni 1938 skulle området utrymmas.

Alla invånare fick lämna sina hem
och flytta till andra platser.

Min far kom härifrån,
och det är därför jag känner till historien.

Här fanns värdshus,
butiker och bondgårdar.

Det fanns också en läkare
och en tandläkare i Döllersheim.

–Nu finns knappt någonting kvar.
–Naturen har återtagit byn.

Döllersheim är en viktig plats
i släkten Hitlers historia.

Ändå låter den tyska armén avhysa
de 2 000 invånarna–

–och byn blir
ett militärt övningsfält.

Varför förstördes den?

Militären visste att området skulle
kunna användas som övningsfält.

På 30-talet kom journalister hit
för att försöka bevisa–

–att Hitler kan ha haft förfäder–

–som var judar. Men det vet man inte.

Det ser ut som om Hitler
genom att tömma hela området–

–ville dölja något i sitt förflutna.

Försöker Hitler utplåna bevis
för sitt verkliga ursprung?

Varifrån kommer ryktet
om Hitlers judiska påbrå?

Det var i svang
redan sent 20-tal eller tidigt 30-tal.

Hitlers farmor, Maria Schicklgruber,
ska ha arbetat i ett judiskt hem–

–och då blivit med barn.
Utländsk press slog upp det stort.

Hitler var orolig
att ryktet skulle skada honom.

Han publicerade därför
en officiell släkttavla–

–som visade
att han inte hade judiskt påbrå.

Kan Hitlers dna avslöja
vem hans farfar var?

Y-kromosomen stöder faktiskt
nazisternas historieskrivning.

Hitler är en Hitler, annars hade hans dna
inte matchat den manliga släktingens.

Med judiskt påbrå hade de inte matchat.

Vi kan alltså avfärda ryktet
om hans judiska härkomst.

Nu vet vi säkert.

Dna-analysen kan avfärda ryktet
om Hitlers judiska påbrå.

Men kan det också
ge ledtrådar till hans beteende?

För 20 år sedan studerade jag Hitlers liv.

Det finns
mängder av information tillgänglig.

Jag blev helt övertygad om–

–att han hade flera neuropsykiatriska
tillstånd, och det skrev jag.

Jag fick mothugg från många
som inte alls höll med mig.

Ger Hitlers dna några ledtrådar
om hans fysiska och psykiska hälsa?

Linz är Österrikes
tredje största stad.

I den mån Hitler har en hemstad
så är det just Linz.

En minnesskylt upplyser om
att hotellet en gång var en skola–

–och att en sedermera berömd elev
var filosofen Ludwig Wittgenstein.

Skylten nämner emellertid inte
en annan känd elev som gick här.

Adolf Hitler.

Hitler drömde om att bli konstnär,
och började prata om det i tolvårsåldern.

Han sa att fadern gjorde allt
för att sätta stopp för det.

I skolan var Hitler tämligen loj och lat.

Han ansträngde sig inte, koncentrerade
sig inte och gjorde inte läxorna.

Han var obildbar,
ingen fick säga åt honom.

Han var rätt så klipsk–

–men om ämnet var ointressant
brydde han sig inte.

Är Hitler bara ett olyckligt barn
som har svårt att koncentrera sig–

–eller visar hans dna
att beteendet har andra orsaker?

Forskare vid Århus universitet
ska försöka bedöma–

–om Hitler bar på anlag
som kan leda till–

–olika psykiatriska och
utvecklingsneurologiska tillstånd.

Vi studerar tusentals individer
med olika psykiatriska tillstånd–

–och ger dem polygeniska riskpoäng.

Polygeniska riskpoäng sätts
utifrån genetiska markörer–

–och jämförs med
en större population.

Det ger ett mått på sannolikheten
att utveckla vissa tillstånd.

Vi blev mycket förvånade när hans
resultat visade sig vara så extrema.

Det var faktiskt häpnadsväckande.

Vi har tittat på neuropsykiatriska
tillstånd med barndomsdebut.

Vi kan börja med resultatet för adhd.

Här ser vi hur riskpoängen fördelar sig.

Det är en normalfördelning där många
har en genomsnittlig riskpoäng.

För adhd ligger Hitler långt ut på skalan.
Hans riskpoäng är högre än snittet–

–med varianter som är kopplade
till ökad risk för adhd.

Hitlers mediokra skolresultat
kan tyda på adhd.

Men finns det även tecken på adhd
i ungdomsåren–

–när hans personlighet
börjar formas mer tydligt?

Människor som har adhd
beskrivs ofta som lata.

Men det handlar om intresse.

När personer med adhd
är intresserade av något–

–kan de bli helt uppslukade av ämnet.

Det stämmer in på Hitler,
särskilt under skolåren–

–och tecknen på adhd är tydliga
under hela hans liv.

Han var hyperaktiv, impulsiv,
ständigt i farten.

I krigstid kan det vara en katastrof
om beslutsfattare har adhd.

Som Hitler.

Sieg heil! Sieg heil!

Relativt lite är känt om Hitlers liv
innan han blev en nazistisk demagog.

Tonårsvännen August Kubizeks memoarer
är en viktig källa–

–för alla som intresserar sig
för diktatorns psykiska läggning.

Kubizeks memoarer är den enda källan
som berättar om Hitlers ungdom.

Det är en bra källa på så sätt
att Kubizek inte var politiskt aktiv.

Kubizek och Hitler blev bekanta här,
på Landestheater i Linz–

–när de upptäckte
sin gemensamma passion för musik.

"Han var en blek och mager yngling
i min ålder"–

–"som följde uppförandet
med tindrande ögon."

"Efteråt slog vi följe."

"När vi skildes åt sa han vad han hette:"

"Adolf Hitler."

Hitler och Kubizek delar en passion
för musik, och de blir nära vänner.

Han var besatt av opera, och talade
med August om det dagarna i ända.

Hitler var mycket kontrollerande
och dominerande.

Han höll långa monologer för sin vän.

De hade en äkta vänskapsrelation,
men det var Hitlers enda.

"Han var alltid säker på
att han hade rätt."

"Han kunde prata i timmar –
passionerat, ofta aggressivt."

"Och jag lyssnade,
som förhäxad av honom."

Hitler har problem
med sociala relationer.

Men kan det bara förklaras av
en högre sannolikhet för adhd?

Vid neuropsykiatriska tillstånd
är det ofta så att har man ett–

–så är sannolikheten hög
för att man har flera.

Vi tittade också
på Hitlers riskpoäng för autism.

Jämfört med fördelningen
inom en population–

–hamnar Hitler längst ut på skalan.

Mycket höga riskpoäng.

Han hör faktiskt
till den översta procenten.

Sannolikheten är hög–

–att han uppvisade autistiskt beteende
eller autistiska symptom.

Det intressanta
med de höga riskpoängen är–

–att man redan i Hitlers livstid
spekulerade om olika tillstånd.

Resultaten är iögonfallande.

Det förbluffade mig att genetiken
så väl kunde bekräfta mina resultat.

Jag fick en hel del kritik
när jag hävdade–

–att Hitler hade autism, adhd
och en del annat.

Vi får inte reducera hans beteende
till de här diagnoserna.

Autism är en funktionsnedsättning
och en variation–

–som kan ge problem med
sociala relationer och kommunikation.

Man kan ha svårt med
det som kallas kognitiv empati–

–att förstå vad andra tänker och känner.

Autistiska personer uppvisar bra
detaljseende och mönsterigenkänning.

De kan nischa in sig på vissa ämnen,
ibland tvångsmässigt–

–och studera dem mycket ingående.

Långt innan Hitler slår in
på den politiska banan–

–är musiken och konsten hans passion.

1907 flyttar han till Wien–

–för att förverkliga sin dröm om
att bli målare.

Han hade hoppat av skolan
och gett upp alla ambitioner utom en:

Att bli antagen till Wiens konstakademi.

Den statusen var viktig för honom.

Hitler var besatt av att bli konstnär.
Han trodde att han var bra nog.

Han hade ett brinnande konstintresse,
men det var inte hans kall.

Hitler gör allt för att bli antagen
till konstakademin–

–men blir nekad två gånger.

I flera år lever han
ett kringflackande liv i Wien–

–och försörjer sig bland annat på
att sälja sina målningar på gatan.

Hitlers tillvaro förändras i grunden
när första världskriget bryter ut.

Men hur fungerar han i det militära
när han har autistiska drag?

1914 var en av flera vändpunkter
i Hitlers liv.

Första världskriget blev en ny möjlighet
att finna mening i tillvaron–

–när alla hans förhoppningar om
att bli konstnär hade grusats.

Sen våren 1913 bor Hitler i Bayerns
huvudstad München, i Tyskland.

Krigsförklaringen lästes upp i München,
och Hitler sa att han var där.

Han tog värvning
i 16:e bayerska reservregementet.

Nu är han villig att lyda order–

–och att finna sig till rätta
i en hierarkisk miljö–

–där andra gör klart vilka gränser som
gäller och vad han får göra inom dem.

Hitler stortrivs i armén.

Han tilldelas Järnkorset
för tapperhet i fält–

–och befordras till Gefreiter,
ungefär korpral.

Hitlers liv i armén är fascinerande,
för där fick han struktur i tillvaron.

Autistiska personer
tycker inte om förändringar.

De vill ha rutin,
gärna samma rutin varje dag.

Han hade få vänner
bland de andra soldaterna.

På foton från armétiden
befinner sig Hitler alltid i bildens utkant.

Tyskland var utlämnat åt alliansen.

Vi firade. Inte bara för att kriget var över–

–utan för att den tyska militarismen
nu var utplånad.

Efter krigsslutet
återvänder Hitler till ett München–

–som sjuder av revolutionär aktivitet
både på höger- och vänsterkanten.

Armén anlitar Hitler
för att infiltrera och övervaka–

–olika extremistiska grupper.

Under arbetet lockas han allt mer
av högernationalistiska åsikter–

–särskilt de som torgförs av det
som senare ska bli nazistpartiet.

Det är inte ovanligt att autistiska
personer ser världen i svart och vitt.

En svartvit världsbild gör att man
lättare dras till extrema grupper–

–och så var det med Hitler.

Men de flesta autistiska personer är
ytterst moraliska, närmast överdrivet så.

Det är raka motsatsen till Hitler,
som var amoralisk och pervers.

Den förste som hörde honom tala
i en ölkällare i München sa:

"Vilken svada! Honom kan vi använda."

Därför blev han deras ledare.

Hitlers anlag för autism och adhd–

–verkar stämma överens med beteenden
som återfinns i historiska källor.

Men kan det också förklara
hans beteende senare i livet?

Vid Trinity College i Cambridge–

–ska en ledande expert på autism
bedöma Hitlers polygeniska riskpoäng.

Simon, det här är resultaten för autism.

Hans polygeniska riskpoäng
placerar honom i den översta procenten.

Ett annat resultat gäller adhd.
Där ligger han i 80-percentilen.

Det är fantastiskt att man har lyckats
utläsa så mycket ur hans dna.

Men inom forskning
är kritisk granskning centralt.

Steget från biologi till beteende är långt.

Resultaten antyder en predisposition,
men de är ingen diagnos.

När man fokuserar på genetisk analys
finns risken för stigma.

De som har diagnoserna kan känna
att de kopplas till en monstruös person.

Men de allra flesta skadar ingen.

Det ska man ha i åtanke,
så att bilden inte blir obalanserad.

Det vore väldigt lätt att säga
att allt Hitler gjorde berodde på autism.

Men det vore en felaktig slutsats.

Vi riskerar att reducera allt till genetik
när många faktorer kan ha spelat in.

Gener verkar inte isolerat,
utan i en miljö.

Det är bra att Alex som historiker lyfter
fram de sociala faktorernas betydelse.

Han fick uppleva ovanligt mycket
lidande och förlust i sin barndom.

Jag tror att vanvård och våld
är betydligt mer relevant–

–som förklaring till varför man blir hatisk.
Det och gener i samverkan.

Autism och adhd förklarar självklart
inte Hitlers grymhet senare i livet–

–men ett annat resultat
av dna-analysen kan kanske göra det.

Hitlers polygeniska riskpoäng
för antisocialt beteende–

–som är ett mått på psykopati–

–placerar honom
bland de översta tio procenten.

Det är motiverat att använda begreppet
kriminell autistisk psykopati för Hitler.

Det belyser hans kriminalitet,
hans autism och hans psykopati.

Det är en mycket komplex mix.

Hitler är en på miljonen,
kanske en på miljarden.

Den en gång blyge och udda pojken
som misslyckades med allt–

–utnyttjar nu sin unika läggning
för att bli en messiansk ledare–

–och föremål för
en närmast gudalik dyrkan.

Men bakom maktens attribut
finns en vanlig människa–

–som inte kan undfly
den egna kroppens begränsningar.

När forskarna analyserar vad Hitlers
dna kan avslöja om hans fysik–

–upptäcker de något häpnadsväckande.

Vi har fått några nya resultat...

...och de är mycket, mycket intressanta.

Han har en mutation på en dna-bokstav–

–som påverkar ett protein som är viktigt
för den sexuella utvecklingen–

–och för könsorganens utveckling.
En mycket viktig upptäckt.

Det verkar ha avspeglat sig
i hans privatliv och relationer.

Han hade under hela sitt liv
problem med intima relationer.

Du store tid!
Det här kommer att ge rubriker.

Kan upptäckten bekräfta ett av
de envisaste ryktena om Adolf Hitler?

Textning: Barbro Garneij
Svensk Medietext för SVT

Översättning: Niclas Balinder
Svensk Medietext för SVT